MFF-Familjen

Restaurangen på Malmö  Idrottsplats var en vacker träbyggnad, belägen bakom den K-märkta läktaren. Där serverades inga starka drycker, så vi småpågar kunde inte riktigt fatta, att allvarliga, bleka, tysta farbröder i hatt, som beslutsamt trädde in i lokalen, något senare kom ut glatt och högljutt språkande, med en snabbt förvärvad ansiktsfärg, som påminde om någon som suttit alltför för länge i solskenet.

Precis alla som i detta nu läser denna text vet vad som hände i den lokalen det klassiska datumet 24/2 1910.

Det har förflutit hundra år sedan den dag som fick så stor betydelse för svensk fotboll, och inte minst för alla oss som bekänner sig till den himmelsblå färgen. Två världskrig har plågat världen. Nittonhundratalet har varit det mest revolutionerande seklet i historien, inte minst på tekniksidan.

Ingen av MFF:s grundare skulle i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig den tid vi lever i nu. Året 1910 flög Carl Cederström över Öresund, vilket väckte beundran och förvåning. Den sista avrättningen genomfördes i Sverige då Alfred Ander giljotinerades på Långholmen. Revykungen Ernst Rolf skivdebuterade, och författaren Mark Twain dog. Visst är det längesen, mycket längesen.

Men exakt hur gick det till den där magiska dagen på idrottsplatsens restaurang? Låt oss för en stund koppla på fantasin, låt oss tro och gissa. Följ med mig hundra år tillbaka i tiden.

”När den bleka morgonsolen tveksamt visar sig över staden Malmö denna torsdag, den tjugofjärde dagen i månaden februari, vet nitton handlingskraftiga unga män att det blir en dag att minnas. Vintern har varit hård i staden, men den sökande, hoppfulle och observante anar att våren är nära, och att fotbollen snart skall rulla.

I skolan sitter den snart tolvårige Eric Persson helt ovetande om dagens betydelse. På Kockums och yllefabriken är arbetet i full gång.

När kvällen kommer klär sig Arvid, Axel, Knut och Werner i bästa kostymen. De är strax på väg till den endast fjorton år gamla idrottsplatsen. På vägen träffar de på vännerna Fritz, Edvin, Carl och Hjalmar som också tillhör de som är kallade. Inne i restaurangen har redan Bror, Ludvig, Franz och Oscar intagit sina platser. Eben, Ivan, Emil och Erik kommer något senare, med den värdighet som tillfället kräver. Sist anländer Bertin, Carl och Alfred, med något förväntansfullt i sina ögon, som om de redan kunde ana att de skulle skapa fotbollshistoria.

Alla är på plats. Mötet kan börja. De nitton dissidenterna är beredda att frigöra sig från de gula bojorna och skapa sig en ljusare fotbollsframtid. Werner Mårtensson väljs till ordförande. Ouvertyren är spelad. Ridån kan gå upp till glädje och stolthet för flera framtida Malmögenerationer.

Lag C, har via BK Idrott och IFK Malmö blivit Malmö Fotbollförening, när de första medlemmarna i Malmö FF, efter sillsmörgås och pilsner, högtidligt vandrar hemåt i bistra februarikvällen.”

Ja så gick det nog till. Kanske? Möjligen? Ungefär?

Det skulle sedermera ta 21 år innan högsta serien uppnåddes. Det skulle ta 34 år innan första mästerskapet. Och 69 år innan klubben nästan var bäst i Europa

Nog borde väl idrottsplatsens restaurang blivit K-märkt och för alltid stå där som ett synligt bevis på den stora händelsen. Och nog borde platsen blomstersmyckas den tjugofjärde februari år efter år intill tidens ände.

Jo, en sak glömde jag. Det fanns en stolt nybliven fader i staden denna dag. Hans namn var Johan-Alfred Nilsson. I famnen höll han en månadsgammal pojke som döptes till Andreas.

 

Carlo Nilsson

 

 

På tisdag, den 23/3, möts MFF och Örebro. Då börjar festen. Ta med dig en vän och varsin flagga. "Historien bakom tifot" kommer bli en följetong under året, där Carlo Nilsson berättar historien om tifot.