MFF-Familjen

Det här är en tung text att skriva, men jag tror likväl att den är nödvändig. Inte alla saker ska ju vara lätta här i livet. Om inget annat så bevisar de senaste 5 åren i MFF-land detta.

 

Jag avgår härmed som ordförande i MFF Support med omedelbar verkan. Det är naturligtvis den senaste veckans händelser som får mig att ta detta beslut. Jag har fått så pass stark kritik från så pass många håll att jag inte med hedern i behåll kan sitta kvar. Det har varit fördömande från officiellt håll i Malmö FF, från medlemmar i Malmö FF, från officiellt håll i MFF Support, från medlemmar i MFF Support, samt från media.

 

Debattklimatet kring Malmö FF är tyvärr mest att likna vid en promenad i sank myrmark. Alla former av kritik mot föreningen tas som personliga frontalangrepp. Jag är nog själv van vid en annorlunda miljö från kultur- och nöjesvärlden, där man oftast kan skilja på sak och person. Och där man är välkommen i debatten även om man inte har likalydande åsikter.

 

När det gäller ursprunget till min avgång, nämligen min åsikt kring det sportsliga resultatet i MFF så finns det i min bok bara en parameter att mäta efter: var föreningen hamnar i tabellen.

 

När jag då tittar i tabellen och ser att vi hamnat 5-7-9-6-8 de senaste fem åren och konstaterar att det är den sämsta femårsperioden i föreningens historia så omöjliggörs min roll som ordförande i supporterföreningen om jag inte kan uttrycka just detta faktum.

 

Det måste klargöras att det enda jag egentligen gjort är att svara sanningsenligt på en direkt fråga från teve och tidningar. Frågan löd huruvida jag var nöjd med de senaste fem årens sportsliga resultat. Om en supporterordförande inte kan svara ärligt på detta blir det omöjligt för honom att sedan gå rakryggad.

 

Sen är det ju självfallet så att inte sportchefen allena är ansvarig för det sportsliga förfallet i Malmö FF. Under sportchefen finns det tränare och spelare. Över sportchefen står en VD. Och VD:n tillsätts av en styrelse. Denna styrelse är det Malmö FF:s medlemmar som väljer.

Den föreningsdemokrati som finns i Malmö FF och som vi är så stolta över har egentligen aldrig prövats i skarpt läge. Årsmötet är högsta beslutande organ och det är Malmö FF:s medlemmar som väljer styrelse, men så länge jag har gått på Malmö FF:s årsmöten (sedan 1975 om någon undrar) har beslutsprocessen i princip varit formalia.

 

Jag ser själv en massa bra sidor hos sittande styrelse (ekonomin och byggnationen av nya Stadion är blott två ting) och är inte säker på att det är rätt att byta ut dem. Vad som däremot måste ske är att det blir möjligt att kritisera Malmö FF utan risk för repressalier. En föreningsdemokrati är de facto aldrig starkare än senaste gången den testades.

Dessutom har det blivit svårare och svårare att hålla reda på vem som gör vad inom MFF-sfären. Den nya organisationen har kanske inte bara varit av godo. Vem gör vad? Vem har myndighet att utföra vissa order? Vem bestämmer över vem? Det är också så att linjerna mellan MFF och MFF Support har börjat bli diffusa. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig längre. Det är oerhört komplicerat att vara ordförande i en officiell supporterförening och jag känner att jag inte mäktar med det längre.

 

De höga krav som (med all rätt, poängterar jag) börjat ställas på supportrarna de senaste åren har långt ifrån samma motsvarighet hos dem som bestämmer inom fotbollen. De senaste fem årens skötsel av vår klubb berättar noggrant om just detta.

Om jag sårat någon eller gjort någon illa under min tid som ordförande så ber jag uppriktigt och ärligt om ursäkt. Det har aldrig varit min mening. Jag har alltid försökt att undvika att nämna personer vid namn och istället nämna deras befattningar. Min senaste kritik har således varit riktad mot "sportchefen i Malmö FF" och inte mot "Hasse Borg". Jag är väl medveten om vad Borg har gjort för föreningen, såväl på plan som utanför, och jag har inget personligt emot honom, tvärtom. I mina ögon är han för all evinnerlig tid en MFF-hjälte.

 

Var rubriken om min kära mormor i Kvällsposten alltför elak och plump? Jag tycker inte det. Jag satte såklart inte den där rubriken, men kunde själv skratta åt den. Jag tyckte snarare att den var lite skönt malmöitisk kaxig, men det är kanske bara jag. Jag trodde nog dessutom att befattningshavare inom MFF hade lite tjockare hud. Det ska också påpekas att min mormor (Rut Ellen Viola Eriksson, som jag älskade högt och rent) har varit död i snart elva år och därmed inte klarat av att sköta sportchefens jobb. Det var ett så kallat retoriskt drag jag använde mig av.

På förekommen anledning vill jag också passa på att påpeka att MFF Support inte är en del av "Framtidsgruppen". Vi har endast skrivit under ett flygblad där vi välkomnar att folk blir medlemmar i Malmö FF och verkar i god föreningsdemokratisk anda, inget annat. Jag vill också påpeka att banderollerna kring gårdagens match var Supras, inte MFF Supports.

Om nu någon är intresserad av min åsikt kring MFF:s väl och ve så är den som följer. Vi är ju utan tvekan det laget i allsvenskan som rent sportsligt presterat sämst sett till förutsättningar de senaste fem åren. Men jag ser ändå oerhört positivt på Malmö FF:s framtid inom svensk fotboll. Här finns egentligen alla förutsättningar: en särställning i regionen, en nybyggd stadion, balanserad ekonomi och (sist men inte minst) ett närmast sanslöst engagemang bland supporters. Mitt frånfälle som supporterordförande betyder självfallet varken från eller till i det sammanhanget.

Jag kommer ändå alltid att vara stolt över min tid som ordförande i den här föreningen. Under min tid i styrelsen har det byggts en ny Stadion med ståplatsläktare, implementerat Supporterdialogen, sett till att MFF anställt en kommunikationsansvarig, startat Fadderverksamhet och jobbat hårt för en positiv läktarkultur utan våld och rasism. Dessutom har samtliga supporterfalanger enats under MFF-familjens paroll och så har vi dragit den danska polisen inför rätta och vunnit. Jag har svårt att vara missnöjd.

 

MFF Support kommer givetvis att leva vidare. Här finns ypperlig kompetens i sittande styrelse. Jag är inte det minsta orolig.

Vid varje givet tillfälle tror jag att det är viktigt att man rannsakar sig själv och tänker efter vad som egentligen är det bästa för Malmö FF. Detta gäller såväl för supporters som för ledning. Där har vi fallerat de senaste åren härnere i Malmö. Ingen har i princip vågat ta ansvar för någonting. Det gick ju så långt att jag hösten 2007 själv gick ut och tog på mig ansvaret för det dåliga spelet (ni minns säkert rubrikerna i Sydsvenskan) eftersom ingen annan gjorde det.

 

Någon måste alltså ta sitt ansvar. Jag vågar lova att ingen annan kommer att göra det. Därför måste jag.

Tony Ernst, ordförande MFF Support 20061115-20090921

PS. Om någon vill mig något så finns jag tillgänglig (precis som alltid) på mail (tony.n.ernst@gmail.com) eller på mobil (0702-23 75 00).
PPS. Jag är oerhört glad över pågarnas 5-0 seger igår; det var skönt att som ordförande få försvinna med en stor smäll.