MFF-Familjen

Man skulle kunna hävda att MFF byter hemmastadion ungefär vart femtionde år. Om trenden håller i sig är det alltså rimligt att man under en normal levnadsperiod får uppleva en eller två invigningar av en ny MFF-stadion. Med de premisserna kan man med enkelhet påstå att igår var en historisk MFF-dag.

 

Och den kunde väl knappast ha blivit bättre.

 

Känslan när man för första gången intar sin plats och känner doften från den gröna gräsmattan som bildar vackra kontraster mot läktarna och den blå himmelen... Känslan när de första sångerna rullar och de första flaggorna viftas... Känslan när MFF-legendarer, en efter en, gör entré under högljuda ovationer och skapar tydliga band mellan det gamla och det nya MFF och till sist när Bosse i egen majestät får göra den första, symboliska avsparken... Känslan när spelarna marscherar in inför fullsatta läktare som böljar av förväntan och ljusblåa flaggor... Känslan när Labinot Harbuzi skriver in sig i historieböckerna och gör det första målet på Nya Stadion och känslan när Agon Mehmeti gör sitt andra mål för kvällen och springer ut mot den enorma norra läktaren...

 

Den känslan är ett ihållande glädjerus, en passionsfylld och orgasmisk känsla. Ni som var där igår vet hur den känslan känns. Det räcker egentligen.

 

Och för er som inte är mätta ännu; på MFF-Familjen.se finns det ett helt gäng bilder och filmer och fler lär dyka upp under dagen. Håll utkik.