MFF-Familjen

1 9 8 0 - MFF på andra plats i allsvenskan.
1 9 8 1 - På plats fem
1 9 8 2 - En fjärde plats
1 9 8 3 - Plats två igen
1 9 8 4 - Plats tre i serien

Vilken svensk klubb hade inte med rätta varit nöjd med en sådan femårsperiod?
Precis samtliga, utom Malmö FF.

Åttiotalet inleddes med att sjuttioåringen firades på Stadsteatern, där flera av landets främsta artister, många av dem med MFF-anknytning, framträdde. Bland de medverkande fanns så vitt skilda storheter, som Sixten Ehrling och Kal P Dal. 

Bob Houghton hade sagt farväl och blivit tränare för Bristol City. En annan engelsman vid namn Keith Blunt, hade tagit över efter Bobs framgångsrika år. Redan nu hade MFF planer på att bygga en arena helt avsedd för fotboll, då tänkt bli placerad intill Kalkbrottet.

Den andra mars 1980 spelade MFF en unik match. Returmötet i Världsfinalen för klubblag mot Olimpia från Paraguay. Förlust med 1-2, (sammanlagt 1-3) men en hedervärd insats. Det Sydamerikanska äventyret fortsatte därefter med en match mot Sao Paulo, vilken förlorades med siffrorna 2-4. Ett fall framåt ändå, jämfört Brasilienturnén 1949, då Sao Paulo segrade med hela 6-0. 

I Växjö har en klurig person med snåländsk, förlåt småländsk energi, skapat ett storlag av kvartersklubben Östers IF. Stig Svensson blev en värdig, kärt trätande broder, till Eric Persson. 1983 fanns åter planer på att bygga en fotbollsarena, då intill Kockums fritids.

När MFF:s årsbok för 1984 anlände, saknades den obligatoriska artikeln Genom ljusblå glasögon. Den artikel som alltid var skriven av Eric Persson, med sin vassaste penna. S:t Johannes kyrkan färgades i vackraste himmelsblått när Eric Persson fördes till den sista vilan 1984. Så lämpligt att akten ägde rum i just den kyrkan, vars klocktorn han under så många år kunnat se till, där han satt på sin ledarbänk på gamla idrottsplatsen. Även legendaren Nils Isak Ohlsson lämnade MFF-familjen detta sorgens år. 

1985 kom han. Han som var trollkarlens (Bobs) lärling. Han som tillfredställde såväl resultatpuritaner som skönhetsdyrkare. Han som åter fick MFF-publiken att bli så där härligt malmöitiskt, bortskämt självgod. Han som fick oss att anse att det var en naturlag att MFF vann allsvenskan, och att detta på sin höjd firades med ett Ja de va de, och en god middag, mit allem dazu. Samt ett konstaterande, att nästa år vinner vi igen. Roy Hodgson hade kommit till Malmö 

Fem seriesegrar på rad gav oss Roy. Men 1982 hade fotbollen fallit för den kommersiella ishockeysjukan och straffat fotbollsälskarna med något som hette, men förhoppningsvis aldrig mer kommer att heta: Slutspel. Dock blev MFF svenska mästare 1986 och -88, trots det cupbetonade slutspelet. Den riktiga cupen vann MFF vid fyra tillfällen under åttiotalet. 

Roy Hodgson är nu tränare för Liverpool FC, efter att ha verkat i många stora klubbar och även landslag. Han har hedrats med sin egen hörna på vårt Stadion. Visst skulle det vara en upplevelse att få se honom på plats i Roys hörna någon gång. 

10 år efter Europacupsbragden visar sig MFF åter på allvar på den europiska scenen genom att i Europacupen slå ut storlaget FC Internazionale! Två stora MFF-decennium lades därefter med största stolthet in i minnenas MFF-kammare.